Ensam är inte alltid stark

I mitt förra inlägg nämnde jag min egen släktgåta där jag inte bara söker en okänd far utan faktiskt ett helt okänt föräldrapar. Att hitta en fader okänd kan vara utmanande men att hitta ett par är utmanande i kubik. Jag hade kommit en bit på vägen men hade kört fast i mitt släktforskningsprogram och kände att jag behövde hjälp. Så jag kontaktade en jätteduktig kollega på Disgen som enkelt och lätt kunde lotsa mig framåt och vips så fick jag nya ledtrådar i min släktgåta! Fylld av energi jobbade jag vidare och släktforskade på olika matchers släktgrenar och ytterligare personer hakade in i släktträdet och gav mig mer information. Jag byggde träd, sammanställde det visuellt i Scapple och byggde hypotesträd i What are the Odds. Jag började se mönster och kunde pinpointa en intressant familj. Men samtidigt fick jag signaler som fick mig att fundera och börja misstänka att det kunde vara något som inte riktigt stämde i alla resonemang. Så jag kontaktade än en gång en jätteduktig kollega, kanske Sveriges bästa i ämnet, och idag hade vi en entimmes lång sittning där vi tillsammans gick igenom mitt case och vred och vände på alla bitar. Bara det att berätta om sitt fall för någon och sätta ord på det som tidigare bara funnits i ditt huvud ger så mycket. Gåtan är inte löst på långa vägar men jag fick såväl bekräftelse på att jag är på rätt väg som att det finns saker som jag måste undersöka för att komma vidare och försöka komma förbi de hinder som finns. Jag har nu en tydlig lista på saker som jag behöver ta tag i för att kunna lösa just min gåta. Det är en oerhörd styrka i att diskutera med någon likasinnad och inte bara sitta ensam på sin egen kammare. Min sambo är inte alls intresserad av släktforskning, men även han kommer ibland med kloka inspel och synpunkter när jag ibland suckar över något. Någon som hör om det för första gången ställer säkert frågor som du inte gör eller som du tror att du redan har besvarat och kunnat konstatera. Men har du det? När vi jobbar med DNA-släktforskning såväl som traditionell släktforskning så är ensam verkligen inte starkast. Starkast bli vi tillsammans när våra olika olika specialkunskaper kan tas tillvara. Om du har en vän eller bekant som delar ditt intresse så ta hjälp i din forskning. Om du inte har någon bekant så finns det massor med släktforskarföreningar där jag upplever att man alltid får bra hjälp och träffar likasinnade som engagerar sig. Och om du vill ha min hjälp som bollplank så är du alltid välkommen att höra av dig.

Annons

En kommentar på “Ensam är inte alltid stark

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s